Att vara barn för hundra år sedan
Barnen i forna tiders Sverige hade det väldigt annorlunda än de barn som växer upp här idag. Livet för barnen kunde se mycket olika ut, beroende på vilken samhällsklass de tillhörde – många fattiga barn fick börja arbeta tidigt för att försörja sig och sin familj, medan rikemansbarnen fick möjlighet att gå i skolan.
Gemensamt för de flesta var att familjerna var mycket större. Det var vanligt att man hade många syskon. I fattiga familjer fick de större barnen ta hand om de mindre när far och mor arbetade. Många barn fick också börja arbeta tidigt utanför hemmet, t ex som piga på en gård på landet, hos en finare familj i staden eller som lärling hos en hantverkare eller på en fabrik.
Även om familjerna var stora från början så dog många barn dog när sjukdomar drog genom staden. Det hände också olyckor och man kunde bli sjuk och dö av undernäring på grund av för lite och för dålig mat.
År 1842 kom folkskolestadgan, en lag som sade att alla barn skulle få möjlighet att gå i skolan. Men frånvaron var hög och det kom att dröja många år innan alla barn verkligen fick chansen till skolgång. En del föräldrar ansåg att barnen behövdes bättre hemma för att passa syskon eller för att ge ut i arbetslivet. Ibland saknades skor och kläder – flera syskon fick kanske dela på ett par skor. Fattiga familjer hade inte råd att köpa skor till sina barn, utan de fick springa barfota i smutsen en stor del av året. Livet i skolan var ofta strängt. Disciplinen var viktig och bestraffningar vanliga. Barnen hölls i ”herrans tukt och förmaning” och den kristna fostran var minst lika viktig som faktakunskaper och färdigheter i läsning, skrivning och räkning.
Att leka med köpta leksaker var få förunnat. Istället fick man tillverka enkla leksaker själv eller leka med sådant som fanns till buds, såsom kottar, stenar och pinnar. Att rulla tunnband, gå på styltor eller segla en barkbåt är exempel på gammaldags lekar som du själv kan prova på vid ditt besök i Gamla Linköping. I stan fanns många gömda skrymslen och vrår, där man kunde leka. Ibland blev leken extra spännande, men också lite farlig, om man fick för sig att gå balansgång på hustaken eller hoppa från höga höloft.