Om friluftsmuseet Gamla Linköping
Gamla Linköping skapades för att bevara äldre byggnader och kunna berätta om gångna tider. Under 1900-talets rivningsvåg fick många hotade byggnader nytt liv i friluftsmuseet.
Under 1940-talet växte Linköping snabbt. Nya företag, med Saabs flygplanstillverkning i spetsen, etablerades. De bidrog till att många nya människor flyttade till stan, vilket i sin tur ledde till akut bostadsbrist. Man behövde bygga moderna bostäder, kontors- och affärslokaler och större och bredare gator.
Många av de gamla husen i stadskärnan revs. Idén om att skapa ett friluftsmuseum, dit man skulle kunna flytta några av husen för att rädda dem för framtiden, växte fram. En ung kommunpolitiker, Lennart Sjöberg, väckte en motion till stadsfullmäktige i mitten av 1940-talet om att skapa ett ”Skansen för Östergötland”. Området kom att kallas Gamla Linköping.
Gamla Linköping ligger på mark som styckats av från Valla gård och som testamenterats till Linköping av den siste ägaren på Valla, Henric Westman. Uppbyggnaden av museet tog verklig fart på 1950-talet, då rivningsvågen var som störst i centrala Linköping. Idag finns här totalt ca 125 byggnader. Flyttningar sker alltmer sällan, men det händer fortfarande att ett och annat hus kommer hit.
Några hus på Valla gård ligger på sin ursprungliga plats, men de allra flesta har flyttats hit från andra delar av Linköping och från den omgivande trakten.
Idag finns här ca 125 byggnader. Stadskvarteren visar hur en liten svensk stad kunde se ut i början av 1900-talet. Precis som i en riktig stad är husen från olika epoker och olika samhällsskick. En del gatu- och gårdsmiljöer är kopierade från den gamla stadsplanen och husen ligger likadant i förhållande till varandra, som de gjorde före flytten. Vissa av husen fick sitt namn i samband med flytten, andra har behållit det namn de alltid haft. De äldsta husen klarade sig undan den stora brand som förstörde stora delar av Linköping år 1700, det yngsta är från 1940-talet.
Redan från början bestämdes att Gamla Linköping inte bara skulle vara ett museum utan även en levande stadsdel, med hantverksbutiker, serveringar och privatbostäder. Det skulle också vara ett fritidsområde för Linköpingsborna och tillresande och skulle därför innehålla en lantlig del med djur, lekpark och möjligheter att fika och ha picknick.