Det ringer in hos skolmamsell Johanna Kjelland
Mitt namn är Johanna Charlotta Kjelland och jag är skolmamsell här i Linköpings första folkskola för flickor sen förra året, 1848.
I folkskolestadgan sägs att det måste finnas en skola i varje socken på landet och i varje församling i stan. Här i Linköping finns redan en skola för stadens pojkar, men nu har vi har även öppnat en för flickorna. Städerna fick fem år på sig att ordna skolor åt alla från det att folkskolestadgan kom till 1842, men här i Linköping väntade man in i det sista med att öppna skolan för flickor.
Fast på landet är det ännu sämre. Där finns kanske inte ens någon fast skola, utan lärarna får flytta runt mellan socknarna och undervisa barnen några veckor i taget hemma i någon bondstuga. Det blir nog inte mycket bevänt med den skolgången, kan jag tänka!
Här i staden är det gott om elever. Just nu är åttio flickor inskrivna i min skola. Det fungerar inte så bra. Hur ska jag kunna undervisa så många elever i ett hus som redan är bortåt hundra år gammalt och där rummen är trånga och mörka? Turligt nog är det sällan som alla flickor är i skolan samtidigt. Frånvaron är hög och för många blir det dåligt med skolgången. Föräldrarna ser inte nyttan med att skicka barnen till skolan, eftersom de behövs bättre hemma för att hjälpa till i hushållet eller för att passa småsyskon. Många är svaga och sjuka och en del är så fattiga att de ens inte har några skor.
Men det är ju viktigt att lära sig tio Guds bud och det som står i Luthers katekes, för alla måste bli godkända i husförhöret. Katekesläsningen och kristendomskunskapen är en viktig del av min undervisning. Vi börjar dagen med psalmsång, då jag spelar på mitt psalmodikon. I övrigt försöker jag lära dem det viktigaste – att läsa, skriva och räkna. Fast det är inte lätt, för vi har varken läseböcker eller något annat skolmateriel att tala om.
Själv har jag har min bostad i skolhuset. Bostaden och ved till uppvärmningen ingår i min annars knappa lön. Arbetet som lärarinna är mödosamt, men ett av de få arbeten en ogift kvinna kan ha. En lärarinna får inte gifta sig, för hon måste ägna all sin uppmärksamhet åt skolans barn, inte åt sin egen familj. Jag vet inte hur det ska bli – vi får se hur länge jag orkar arbeta kvar under de här förhållandena…