Hantverksstaden Linköping
Linköping var länge en stad med många hantverkare. De satte sin prägel på staden på olika sätt, inte minst på bebyggelsen. Många av Gamla Linköpings byggnader har inrymt verkstad och bostad för hantverkare och deras familjer, lärlingar och gesäller.
I staden fanns skräddare, skomakare, hattmakare, hovslagare, sadelmakare, repslagare, kakelugnsmakare, guldsmeder, garvare, smeder, kopparslagare, bryggare, vagnmakare och många andra. De flesta hantverkare var småföretagare, som organiserade sig i yrkesskrån, ett slags föreningar som bevakade medlemmarnas intressen, såg till att de fick monopol på sitt hantverk och att bara de med gesällbrev och mästarbrev fick utöva yrket.
Men vissa valde att stå utanför skråsystemet. Ett exempel var kopparslagaren Pihl i början av 1800-talet. Som straff fick han göra ett omöjligt mästarprov – att tillverka en 125 liters kopparkittel. Pihl klagade för stadens magistrat (de som styrde staden), och fick istället göra en kittel som var en fjärdedel så stor. Han klarade provet och kunde sedan driva sin kopparslagarverkstad i centrala Linköping i många år. Den fanns i ett hus som idag finns i friluftsmuseet och som vi kallar Kopparslagaregården.
De allra flesta hantverkare var män, men det fanns även kvinnor som utövade hantverk. De var oftast änkor som drev verkstaden och företaget vidare när maken dött.
Trots att småhantverket länge dominerade Linköping så har det också funnits många framgångsrika industrier, från mindre industrier till den mer sentida miljardkoncernen Saab AB. Några av de mindre industrierna under perioden 1860-1960 skildras i vår industrihistoriska utställning ”Idéer som blev verklighet”. I vårt repslageri kan du följa utvecklingen av Wahlbecks repslageri, från småskaligt hantverk till Sveriges ledande mattindustri.
I Gamla Linköping kan du besöka en rad olika arbetslivsmiljöer som visar olika typer av hantverk. Här finns till exempel ett målerimuseum, ett plåtslageri, ett repslageri och ett tryckerimuseum.