Stina Nilson, en hemmadotter berättar
God dag! Vad roligt att ni kunde komma till mitt kafferep! Det är jag som är Stina Nilson och bor här i Villa Lugnet.
Min bror Bengt i Amerika har skickat hem kaffe till mig. Nu under dessa ransoneringstider på 1940-talet så passar det ju mycket bra. Min syster Carin, som arbetar som skulptris i Stockholm, kommer att dyka upp när som helst.
I Villa Lugnet har jag bott sen jag var ung flicka. Min far var officer på Malmen, det var när han fick pension som vi flyttade hit till huset. Vi var sex syskon från början – fyra bröder och två systrar – men två av mina bröder emigrerade till Amerika och de andra två tog lungtuberkulosen i unga år. Min storasyster blev sjuksköterska, men har nu valt att arbeta på heltid med sin konst. Det går bra för henne i Stockholm, men hon kommer ganska ofta hem och hälsar på.
Både Carin och jag har förblivit ogifta och för egen del skaffade jag mig inget yrke. Det föll på min lott att ta hand om våra föräldrar när de blev gamla, men sen några år lever jag ensam här. Huset är lite stort nu när mor och far har gått bort, men jag trivs bra och det finns det gott om plats för Carins alla skulpturer. Jag brukar visa upp hennes konst för köpare som kommer hit och beställer. På så sätt får jag in lite extra pengar och får möjlighet att göra nya bekantskaper.
Jag fyller mina dagar med allt möjligt som behöver göras: städar, lagar mat, går till kyrkan och på bjudningar. En dag i veckan har jag kafferep, som idag. Porslinet på bordet har jag och min syster Carin målat själva. Men så jag står och pratar! Sätt er så ska jag hälla upp!