Valla gård – från storjordbruk till friluftsmuseum
Hit flyttades friluftsmuseets första byggnader
Till Valla gård har man sedan slutet av 1940-talet flyttat byggnader från den östgötska landsbygden för att visa dåtidens allmogeliv. Några av husen ligger på ursprunglig plats och har tillhört Valla gård.
Valla gård har anor sedan medeltiden och var under 1800-talet en av Linköpingsstraktens storgårdar. Här levde släkten Westman i tre generationer, från 1820-talet till 1937, då den siste ägaren, Henric Westman, dog. På sin 80-årsdag fyra år tidigare hade han testamenterat egendomen till Linköpings stad. Hela friluftsmuseet ligger på mark som har tillhört Valla gård.
Den ståtliga herrgårdsbyggnaden stod klar 1859. Hit hörde en allé, en park med stor fruktträdgård, ett lusthus och flera fiskdammar. Herrgården ligger idag utanför friluftsmuseet och tillhör Valla folkhögskola. Tydligt avskilda från mangården ligger stallbyggnaderna, den del där djuren höll till. Arbetet på gården krävde en stor arbetsstyrka. Här fanns förmän, drängar, oxskötare, hästkörkarl, hästförkörare, jordbruksarbetare, daglönare, trädgårdsmästare, husmamsell, husjungfru och småpigor.
Driften av gården moderniserades på 1860-70-talen och gården utvecklades till ett riktigt mönsterjordbruk. Många av de kvarvarande byggnaderna tillhör den tiden, exempelvis Westmanska stallet, Vallastallet, gårdssmedjan och spannmålsmagasinet. Spannmålsskörden var basen i gårdens produktion och i spannmålsmagasinet förvarades gårdens säd. För att skydda skörden mot skadedjur och tjuvar var det viktigt att magasinet var välbyggt och hade bra luftväxling.
Det var till Valla gård som de första byggnaderna i friluftsmuseet flyttades, Stratomtagården och Östra Torp-stugan (ett av Östergötlands äldsta bostadshus i trä). Här blev de ett populärt utflyktsmål för 1950-talets Linköpingsbor.