Till veds besparing

Strax efter att Lambohof herrgård stod klar, utgavs 1767 skriften “Til Weds Besparing”. Arkitekten C J Cronstedt och F Wrede hade fått ett uppdrag av staten. Det var brist på ved och man ville kunna utnyttja vedens värmeenergi i kakelugnen på ett mer effektivt sätt. Deras uppfinning blev en kakelugn med rökgångar som gick upp och ner flera gånger, så att värmen magasinerades i tegelmassan.

Nu har ett fynd gjorts på Lambohof. I en hög med gammal halm och boss i magasinet återfanns skärvor av dekorerat kakelugnskakel från 1700-talet – blå blommor och blad i sofistikerade mönsterslingor. På 1800-talet byttes många av Lambohofs kakelugnar ut mot större enfärgade ljusa i empirestil med ornament och profiler. De användes tills det på 1930-talet blev populärt att återskapa 1700-talet. Då åkte 1800-talets kakelugnar upp på vinden och 1700-talets kakelugnar kom tillbaka. Men denna med de blå blommorna blev tydligen för gott undangömd och glömd.

Bild: Kakelugn i gavelrummet i huvudbyggnaden

Källor: Cramér, 1991, Den verkliga kakelugnen / Linköpings stadsarkiv / Nationalmuseum