Slädparti à la haute volée

Ett nöje på vintern var att snabbt fara fram på vägarna med häst och släde.
Man ordnade slädpartier, då flera slädekipage tillsammans drog ut över slätten och på kvällen hölls supé och bal.

År 1846 berättar tidningen hur man firade kungens namnsdag den 28 januari. “Carlsdagen högtidlighölls middagstiden i fria luften med ett slädparti av A la haute volée till Lambohof, och på aftonen på Stadshuset med en bal, som var besökt av ungefär lika antal personer, som de förra Kronprinsbalerna Oscarsdagen.”

Det var en konst att köra i spetsen för ett större slädparti. Ledaren måste köra långsamt och mycket jämnt i kort, koncentrerad trav. I uppförsbackar köra friskt undan och krypa nedför. Inför halt gå ner till skritt på lång sträcka innan.
Det är också viktigt att raden av ekipage hålls ihop. Dessa goda råd fanns i tidningen 1895 som beskrev ett slädparti under 1840-talet.

I detta slädparti, som utgick från Borggården i Linköping, fanns den unge kornetten Butsch, kavalleriofficer från Smålands husarer. Han hade fått låna en häst av baron Casimir Sparre på Lambohof. Sällskapet med ett 40-tal slädar hölls tyvärr inte ihop, så när Butsch kom till avtagsvägen vid Valla, syntes inte släden framför. Då hästen inte såg sina kamrater, men kände igen vägen, valde hästen vägen hem till Lambohof. Från tidningen: “Som nu herr kornetten pro primo var främling på orten och pro sekundo förlovad och till råga på förbistring körde för sin dyra skatt, fortsatte det unga herrskapet i salig tankefrånvaro sin väg ända till Lambohof innan misstaget upptäcktes”.

Slädpartiet tog rast vid Bankeberg och där blev det stor förvirring och häpenhet vid avsittningen, då man upptäckte att man tappat ett helt förlovat par.

Bild: Slädfärd i början 1930-tal

Källor: KB Svenska tidningar, Östgöta Correspondenten 1846 och 1895.