Så bodde fattig och rik
I Gamla Linköping kan du uppleva många olika boendemiljöer från olika tidsperioder och samhällsklasser. Här finns allt från adels- och medelklasshem i stadsmiljö till torpstugor från landsbygden.
I städerna låg de finaste bostadshusen ut mot gatan. En del hus hade vackra trädgårdar, med både lusthus och berså, men många gårdar var bara stenlagda eller grusade. Fattigt folk bodde på trånga utrymmen inne på stadens bakgårdar.
Linköping var länge en liten stad, där många småhantverkare bodde och arbetade; skräddare, skomakare, hovslagare, guldsmeder och många andra. Hantverksgårdarna byggdes oftast med verkstaden på bottenvåningen och bostaden en trappa upp. Här bodde hantverkaren med sin familj, kanske tillsammans med några gesäller och lärlingar. Dessutom fanns det uthus och stall för hästen och de andra husdjuren. Ibland hade man en liten täppa för odling av frukt och grönsaker. För många familjer var det viktigt att kunna odla egna grönsaker för att spara pengar. Hade man råd kunde man ha höns, kaniner och kanske en gris.
Inne i gårdshusen var det trångt. Det bodde många familjer i varje hus och varje familj hade ofta bara ett rum och kök, trots att man hade många barn – ibland runt tio stycken. Då fick flera syskon dela säng. Några fick kanske sova i en soffa i köket. Det var ofta den varmaste platsen. Där fanns en järnspis, som eldades med ved. På spisen lagades maten och den gav värme i lägenheten. Att bära in ved och vatten var ett arbete som barnen fick hjälpa till med. Det fanns ingen elektricitet och inte så mycket ljus. Ohyra var vanligt i hemmen, t ex vägglöss och huvudlöss.
Våra museihem
I Gamla Linköping kan du besöka en rad olika museihem:
- På Valla gård finns en gammal gårdsmiljö runt Östra Torp, en parstuga som räknas som Östergötlands äldsta bostadshus i trä. I feststugan pryddes taket av färggranna bibliska målningar inför en bröllopsfest år 1706. Målningarna vittnar om att detta inte var någon fattigmansgård, utan att den tillhörde en välbärgad bonde. Huset övergavs som bostad på 1880-talet. Många av möblerna från de sista boende finns ännu kvar, liksom de unika takmålningarna.
Läs mer om Östra Torp - I Vallaskogen ligger ryttartorpet Tidstorp, som speglar livet i ett soldattorp runt år 1820. Här skötte soldaten och hans familj det lilla jordbruket och när soldaten blev utkallad i fält fick hustrun och barnen driva gården vidare efter bästa förmåga. Ett hårt och otryggt liv, då man aldrig visste om soldaten skulle komma hem igen.
Läs mer om Tidstorp - I stadskvarteren är adelshemmet von Lingens gård återskapat efter två bouppteckningar från 1820. Miljön vittnar om det förnäma stadslivet hos baron Herman von Lingen och hans familj. I denna gård har det säkert varit mycket liv och rörelse, då Herman von Lingen hade en stor familj, ett rikt socialt umgänge och en tjänstestab på cirka tio personer.
Läs mer om von Lingens gård - Knappt hundra år senare, 1913, flyttade familjen Nilson in i Villa Lugnet vid Tinnerbäckens strand. Det vita huset med snickarglädje hade två lägenheter och familjens bostad på bottenvåningen har bevarats för eftervärlden av de båda döttrarna Carin och Stina, som ägde huset fram till 1970-talet. Familjen Nilson tillhörde en ganska välbärgad medelklass, vilket syns tydligt i hemmet.
Läs mer om Villa Lugnet - I det betydligt enklare hemmet Solliden, ett egnahemshus från mitten av 1920-talet, bodde pojken Nils Andersson med sina föräldrar, diversearbetaren Albin och hemsömmerskan Elisabeth. Här levdes ett strävsamt och sparsamt liv, där allt togs tillvara. Albin och Elisabeth gjorde allt för att Nils skulle få möjlighet till en utbildning och en bättre tillvaro än vad de själva hade haft.
Läs mer om Solliden
Solliden och Villa Lugnet är båda fantastiska tidsdokument. Här kliver man verkligen rakt in i historien och allt finns kvar nästan helt orört, som om familjerna som en gång bodde här bara gått ut tillfälligt.